utvisning

utvisning

[²'u:tvi:sning]

utvisningen utvisningar

subst.

высылка, выдворение

det att utvisa (en utlänning) från ett visst land Utvisning (som mest tillämpas på nordiska medborgare) används t ex i samband med brott, fara för andras säkerhet och grovt missbruk (av narkotika)

————————

utvisning

высылка, изгнание